Det har snart gått två veckor sedan lilla Noah kom till världen och vilken grej! Älskar honom av hela mitt hjärta. Har självklart varit en sjuk omställning sedan dess och varje liten grej vi gör tar ca tre timmar nu hehe.. Idag var första dagen sedan han föddes som vi lyckades äta lunch tillsammans vid köksbordet. Men han har varit väldigt snäll hittills! Bara väldigt hungrig vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att han vägde 4020 g när han kom ut hehe..
Min förlossning blev inte riktigt som väntat och slutade ganska traumatiskt faktiskt. Jag känner mig ganska återhämtad nu men den första veckan var hemsk. Jag var på bedömning för igångsättning på fredagen den 15 januari då jag gått över tiden en vecka vilket är rekommendationen i Västra Götalandsregionen. Eftersom jag dessutom haft lite högt blodtryck de sista veckorna av graviditeten bestämdes det att jag skulle sättas igång dagen efter, dvs den 16 januari. Så vi gick och la oss där på fredagen i tron om att denna helg skulle vår son födas. Väldigt spända och förväntansfulla åkte vi till Östra Sjukhuset på lördagmorgonen. Det gjordes en undersökning för att se hur öppen jag var, och jag var öppen ca 2 cm så det bestämdes att det skulle sättas in en ballong som hjälper till att öppna upp mer. Satte in den efter lunch på lördagen och efter bara en liten stund började jag få riktigt onda värkar. Det började dock göra så ont att jag knappt kunde stå ut och det visade sig när de undersökte att ballongen hade hamnat lite fel så de tog ut den. Fortsatte ha värkar efter detta med ca 5 minuters mellanrum så de trodde att det kanske hade satt igång förlossnignen ändå. Fick göra CTG med jämna mellanrum för att se att bebis var ok men ingenting mer gjordes på lördagen. Värkarna avtog dessutom fram emot kvällen så vi gick och la oss och inväntade nya besked på söndag morgon.
Vaknade på söndag morgon och hade fortfarande värkar med ca 5 min mellanrum, jag var fortfarande lika mycket öppen som dagen innan så de valde att avakta till efter lunch innan de satte in någon annan åtgärd. Efter lunch bestämdes att jag skulle få Angusta-tabletter för att sätta igång förlossningen, de tas var fjärde timme och jag åt de hela dagen fram till 23:00 då vi tog en paus över natten. På måndag morgon fortsatte vi med tabletterna och fram emot kvällen började jag få starkare värkar. Vid ca 21:00 gick vattnet och vi fick ett rum på förlossningen. Jag hade då tagit totalt 11 doser av Angusta.
Efter att vi fick rummet började värkarna tillta i styrka ganska snabbt och jag fick lustgas. Kände dock ganska snabbt att jag ville ha mer smärtstillande och bad om Epidural. Eftersom jag tar Fragmin (blodförtunnande medel) och hade tagit Fragmin på kvällen fick jag inte sätta Epidural förrän detta gått ur kroppen, och fick vänta till 03:30 på natten innan jag fick den. Under tiden fick jag bada badkar för mer smärtlindring men denna tiden var riktigt vidrig, aldrig varit med om sådan smärta. När jag väl fick Epidural så var det som natt och dag, kombinerade den med lustgasen och det blev mycket mer överkomligt.
Vid 04:30 var läkaren lite orlolig över bebisens hjärtkurva och de gjorde ett ultraljud samt tog ett blodprov på hans huvud för att säkerställa att han mådde bra. Strax efter detta satte de in värkstimulerande dropp. Vid 07:30 gjordes en undersökning för att se hur öppen jag var, var då 8 cm öppen och medan barnmorskan gjorde undersöknignen så kom resten av allt vatten forsandes ut, så sjukt! Vid 9:00 var jag 10 cm öppen, dock helt slut efter det långa förloppet och de tog tempen för jag hade börjat frossa. Hade fått feber och de satte in ett antibiotikadropp.
De fortsatte ta prover på bebisens huvud med jämna mellanrum efter övervakning av hjärtkurvan och runt denna tid så började läakren prata om akut snitt på grund av att bebis huvud låg lite snett och det skulle vara svårt att komma åt med sugklocka om det skulle behövas. Jag kände mig så himla uppgiven och rädd då. Barnmorskan tyckte att jag skulle få prova att krysta eftersom jag var så himla nära, och läkaren okejade detta. Barnmorskan hjälpte till att stötta bebisens huvud och styra honom rätt på vägen ut, och jag krystade för allt vad jag var värd men det räckte inte och till slut så tog läkaren beslutet att det blir akut snitt vid ca 13:00.
Jag var så himla rädd, och när vi kom upp i operationssalen så hade jag så mycket frossa att jag inte kunde sluta skaka. Det kom ca 15 läkare som alla satte olika nålar, blodtryck, maskiner i mig och det hela var väldigt traumatiskt då jag knappt kunde hålla ögonen öppna under tiden och det kändes som det var väldigt mycket folk i rummet. Det är ju såklart helt normalt men det visste jag inte där och då. Klockan 14:12 kom lilla Noah till världen, en sådan oerhört sjuk känsla att höra honom för första gången på andra sidan operationsduken och att sedan få se honom för första gången med sina små ögon, mörka hår och tjocka kinder ❤ Jag mådde dock så himla dåligt vid denna tidpunkten så jag kunde inte riktigt hålla honom vid mitt bröst, så Josh fick hålla honom medan de sydde ihop mig och fixade allt. Jag förlorade ca 1,4 L blod under operationen så det hjälpte ju säkert inte med att känna mig svimfärdig.
Efter att allt var klart så rullade de in mig i uppvakningsrummet och där fick jag för första gången hålla i min lilla son på riktigt. Det kändes helt overkligt men samtidigt så himla rätt. Min lilla Noah ❤
Senare på kvällen blev jag flyttad till BB och Josh fick åka hem pga Covid-restriktioner. Blev lämnad själv i mitt rum med lilla Noah och helt nyopererad, kunde knappt röra mig. Helt sjukt egentligen. Det var kämpiga två dagar på sjukhuset där jag försökte ta hand om honom samtidigt som jag knappt kunde komma in och ut ur sängen själv. Alla sköterskor var dock väldigt hjälpsamma och snälla och hjälpte till så snart jag tryckte på knappen, men det var väldigt väldigt skönt att få åka hem efter två dagar.
It's been almost two weeks since Noah arrived to this world and what an experience! I love him with all my heart. It's been a lot of new experiences to get used to and every little thing we do now feels like it takes three hours at least. Today was the first time since he was born that we were able to eat lunch together at the kitchen table haha.. But he has been very nice so far, very hungry though which is probably not too strange considering he was 4020 g when he was born.
My birth experience wasn't what I expected and it ended pretty traumatic to be honest. I feel mostly recovered now but the first week was absolutely terrible. I went in for an examination to decide if I would get induced at friday january 15, at this point I was 41+1 weeks pregnant which is the recommended time to get an induction in our region. Because of the extra week + a slightly higher blood pressure the last couple of weeks of my pregnancy it was decided that I would get induced on saturday. So we went to bed on friday expecting our little boy to arrive during the weekend. We were so excited when we went to the hospital in the morning on saturday! They did an examination to see how open I was when I arrived, was open two cenitmeters so it was decided they would use a Foley balloon for the induction. They put it in after lunch the same day and almost immediately after I got really strong contractions. They started to hurt a lot worse and they did an examination where they saw that it unfortunately was misplaced so they took it out. The contractions kept coming though so they thought the labor might have started on its own så they didn't do more that day. Did CTG scans during the day to make sure that the baby was alright.The contractions decreased in intensity in the evening so we went to bed awaiting new directions in the morning.
On sunday I woke up with contractions again and they kept coming every five minutes or so. I was still only 2 cm open so they decided to wait and see if the labor would start until after lunch. After lunch it was decided I would get pills for induction instead so I started taking them every 4 hours undtil 11 pm where we took a break over night. In the morning I kept taking them and in the evening on monday my contractions got stronger and around 9 pm my water broke and we were moved to a delivery room. By then I had taken 11 doses of the pills.
After we got the room the contractions started getting stronger pretty fast and I got some laughing gas to help with the pain. Pretty soon I felt like the pain was too much and I asked for Epidural. Since I take blood thinners and had taken it the night before I had to wait until the blood thinners was out of my system before I could get the epidural, so I didn't get it until 3:30 am. During that time I had my laughing gas and I got to sit in a bath tub for easing the pain but the time before I got the epidural was brutal. When I finally got the epidural it was like heaven, the pain got way more manageable.
At 04:30 AM the doctor was a little worried about the babys heart rhytm so they did an ultra sound and took a blood test on his head to make sure he was alright. After that they put in a oxytocin drip to increase the contractions. at 07:30 am they did an examination to see how open I was and by then I was 8 cm open. While the doctor did the exam the rest of my water came out and it was insane to see. At 9 AM I was 10 cm open, and by then I was completely exhausted after the long night. They checked my temperature cause I was shaking and I had a fever so they gave me antibiotics through the drip.
They kept monitoring the babys heart curve and took more tests on his head to make sure he was doing alright. Around this time the doctor started talking about C-section because the head was slightly stuck and I was so scared. They let me try to push regardless because I was so close to giving birth, the doctor helped steering the babys head in the right direction and I tried for all that I was worth but he just wouldn't come out. At 1 PM the doctor said to stop trying and decided he would be born through C-section.
I was so scared, and when we came to the operation room I was shaking so bad from fever and exhaustion. There was like 15 different doctors putting needles and machines into me and it all felt very traumatic because I wasn't prepared for this and I could barely keep my eyes open and there were just so many people in the room. It's all completely normal ofcourse but I didn't know that in the moment. 2:12 PM little Noah was born, it was so surreal hearing him on the other side of the operating curtain and then to see him for the first time with his tiny eyes, round cheeks and dark little hair ❤ I was so sick at that point though so I couldn't hold him on my chest, Josh had to hold him while they finished up. I lost 1,4 L of blood during the surgery so I imagine that didn't exactly help with feeling like I was about to faint any second.
After everything was done and stiched back togetehr they took us to another room, and there for the first time I got to hold my little son. It felt completely surreal but also so natural. My little Noah ❤
Later at night I was moved to another room, by then Josh had to go home due to Covid restrictions. Was left by myself in my room with Noah, just out of surgery and could barely move which is insane really. Was two really tough days at the hospital trying to take care of him at the same time as I could barely get in and out of bed by myself. All the nurses and doctors were really helpful and nice though and they came to help me whenever I needed it, but it was still very very nice to be able to go home efter two days at the hospital.
0